Med viss tveksamhet tacklar jag en tre år gammal historia gömd i ett osynligt men evident dunkel. grimaserar åt mig själv, vänder mig åt motsatt håll för att med ny energi trotsa alla mina tidigare övertygelser. jag är ingen alternativ frisyr, ett par trasiga knän eller en anpassningsbar fasad i alla lägen. inte heller är jag dömd att vara kvar i en framtidsvision komponerad år 2009.
jävligt bejbig i nya frippan!
SvaraRadera