orkar inte med detta fumlande med förklaringar till saker och ting. diagnosställande och sorterande av tankar, beteende och orsaker. allt ska delas in, placeras ut, förebyggas och lösas.
det blir nog egentligen lättast om man får ta tag i allt själv. utgångspunkt noll. därifrån går allt att formas precis som man själv, gud eller ödet vill. klarar inte av hur det jag gör alltid måste läggas i andras händer, speciellt då i oförstående föräldrars händer som inte kan släppa tanken på att det alltid ska vara något negativt när man går utanför samhällets ramar och regler. shit happens. och utan allt shit skulle jag inte vara någonting, för utan shitet skulle det inte ske någon reflektion. och utan reflektion blir man fast. kan inte gå vidare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar