Ute regnar det som ett jävla helvete, inne piper en väckarklocka som ingen orkar stänga av. Jag och min bror dricker kaffe i soffan. Och så kollar vi på Stig Helmer i vanlig ordning, trots att ingen egentligen kollar. Fortfarande ingen som har stängt av den pipande klockan som nu börjar kännas som ett naturligt ljud i mina öron. Fruktansvärda vardag, jag har börjat acceptera dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar